Jag tror jag håller på att få det faktiskt, jag känner att det funkar och pulserar på ett främmande sätt i örat. Hm, det känns jobbigt. Gårdagen ägnade jag åt att typ leta runt halva staden för att hitta ett kort på en "Miranda-björn", jag hittade ett. Tro det eller ej, men på Buttericks av alla ställen? Jag trodde typ Bokia, Akademinbokhandeln skulle ha.. Men nej, Buttericks.
De hade typ halva övervåningen fylld av Miranda-nalle grejer. Coolt.
Även fast jag känner en svag irritation över örat, så tänkte jag åka och träna. Jag kanske glömmer bort det då helt enkelt. Jag tvättade mina träningskläder sent inatt för att kunna åka idag. Har torktumlat de halva dagen, nu är de torra. Sådär varma och sköna, slängde även in mina byxor. Jag tror att de krympte lite, för de var jättesvåra att få på sig efteråt. Men de sitter på, jag är färdig för att krossa gymmet. 
På bilden kan ni se mig och Sandy, givetvis är det jag som står till vänster. (Hon har mest muskler..) Men jag tycker faktiskt det är lite obehagligt när man ser ådrona. Skitäckligt är det egentligen, killar som står och spänne roch de sticker ut fårn armar, ben pannor. Fyfan va läskigt det är! De känns som de typ ska spricka.
Ja, om man skullet typ ta och klä på sig lite nu kanske?
Jag ska snart åka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar