Nu är det ändrat igen. Winnerbäck-konserten alltså. Det blir inte förrän den 14 december som den kommer att gå av stapeln med platsbyte. Jep. Det blir visst inte Globen längre utan det blir hovet, för de fyllde tydligen mer. Detta beroende på att gårdagens spelning också ställdes in p.g.a svininfluensa. Men jag är helt plötsligt glad för att vi valde stå-plats biljetter, då det innebär INGET KRÅNGEL med byten. Ända nackdelen är ju att konserten är dagen innan tentan. Och ni vet ju vem som pluggar i sista minuten. Därför är det väl ganska viktigt att jag faktiskt sätter KS:en på fredag. Men men, vi får se. Känner mig bara så sjukt omotiverad.
Jag har varit sjukt produktiv idag iallafall. Jag har städat bort alla strumpor! Eller jag har snarare lyft upp de från golvet och lagt de i en IKEA-kasse som jag relativt snabbt lyfte ned för att tvätta. (I vanliga fall brukar det bli att den står, den står lite längre, och lite längre.. till slut är den bortglömd). Iallafall. känns jätteskönt. :-]
Jag har nog strumpor ifrån alla väsen, mamma, pappa, johan, min kusin (7år), min andra kusin (5år), jimmy, sandy.. Jaa.. det är från flera. Men jag kan just nu inte komma på det på rak arm, för de var strumpor från dessa personer som jag upptäckte idag. Mja...
Shit. Snart fyller jag år. Snart blir jag 23 och jag får komma in på alla klubbar i stan. Woooho! Lyckan är gjord. Hahahahaha.
Nej, jag får lite mer ångest. Det är lite ångestladdat.
Jag vet att det är "löjligt" eller "överdrivet". Men alltså, man måste fanimej inse det. Vi blir inte yngre, bara äldre. För varje dag som går. Alltså kolla bara, om snart exakt 7 år så jag är 30 bast.
Men jag vet hur jag var när jag var yngre, då såg jag snarare fram emot att bli äldre. Jag satt alltid och tänkte: Undra vad jag gör när jag är exakt 20 år.
Hmm, det är snart 3 år sen. Och jag minns det.. Väldigt väl. Igår var det exakt 3 år sedan som min mormor gick bort. Den 8 november . Kommer aldrig glömma min 20 års dag. Inte till det positiva utan mer till det negativa. Men vad ska man göra, livets gilla gång. Tyvärr.
Men, nu är det väl bara att se framåt. Mycket roligt som händer nu och det ser jag verkligen fram emot.
Ses snart.
Hanna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar