Trampa i tuggummi.

Det är inte jobbigt. Men det skulle lätta kunna bli det.
Jag känner liksom lite att höstens vemod börjar dra över min kropp. Jag känner riktigt hur den sveper över hela vägen från huvudet ned i tårna. Jag vill tycka att livet är ett helvete, tycka synd om mig själv, äta goda bakelser och kakor i smyg, släcka ned i rummet, lyssna på hög musik (gärna Winnerbäck), ställa frågor som; Varför blev det såhär? Varför är jag jag? Ifrågasätta livssituationen; trivs jag? vad vill jag ändra på? vad bör jag ändra på för att nå största välbefinnandet? Eller ställa samma fråga som Johnossi sjunger; What's the point? Jag vill tillbaka till gymnasietiden med trasiga skor och prickiga kjolar, stora sjalar, snelugg och ett jävla stort tuggummi. Tillbaka till önskan att få se en stjärnfylld himmel utan något annat störande ljus. Bara jag och universum - helt ensamma.

Jag vill vara rädd för att trampa i tuggummit, fastna i förortsdjungeln med känslan att aldrig komma därifrån och desperat rycka i alla trådar för att göra det. Men även känslan att; om jag stannar kvar här kanske jag förlorar världen utanför, men jag vet var jag hör hemma.
Kanske är det att trampa i tuggummit och fastna som passar mig bäst ändå. Jag vill försöka komma ihåg hur det var gamla dagar, när jag låg där och väntade på honom. På en ständigt trånade känsla efter någon. Jag vill känna den känslan igen, att jag lever, att livet är ett helvete men att vi också lever på mycket sköra trådar.

Det finns bara en enda känsla jag aldrig vill känna igen. Det är förlust av någon när och kär som älskade mormor. Det vill jag aldrig mer, aldrig aldrig mer känna.

Problemet med allt det här är bara att jag har egentligen inget att känna piss för, jag har inte någon frågeställning, känsla eller något pågående i huvudet, för jag har det hur bra som helst. Förut kunde man klaga på ensamheten, studierna och allt runt omkring. Men det finns inget, just nu. Kan man klaga på att det inte finns något att klaga på? Eller är de då man kallas för bitterfitta?

En sak vet jag, jag trampade i ett tuggummi idag -Det var inte mitt.