Mamma säger att när det väl börjar blöda och gör ont när man borstar tänderna så ska man borsta tänderna på samma ställe ännu mer, för då har man en baskilusk där.
Det känns som jag borstat tänderna jävligt hårt, hela sommaren och hösten. Och det är förrän nu baskilusken börjar försvinna. Du förstår kanske vart det här leder och vem som är baskilusken i det här fallet?
Tänk att va så besatt av någon.
Eller jag var nog inte besatt av baskilusken, utan mer av tanken. Den låg där och irriterade liksom. Och ju mer man borsta, ju ondare gjorde det men till slut försvann den men man har alltid rodnaden kvar. Jag känner mig så jävla tom. Jag tror jag släppt taget. Helt mongolidstört, visst tänker lite så, men såhär lite tid har han aldrig fått tidigare. Max någon minut om dagen, känns som jag tappat halva mig själv. Tanken blev min identitet.
Jag ska nog börja med flourtabletter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar