Introduktion

Jag hade tänkt att berätta för er som är intresserade om vad jag sysslar med på dagarna.

Detta hade jag givetvis vilja börja med igår men jag var alldeles för trött, sur och grining för det.

Vi kan väl börja med att säga att jag gör mitt exjobb åt Analytiska institutionen på KTH. En mycket trevlig institution med svart marmorgolv som är hårt som fan och dörrarna väger bly.

(De väger mest bly för att inte all radioaktivstrålning ska få vandra runt.. eller? ;-])

Musiken som spelas i korridoren är enbart Rock Bandit och det är bara massa gamla godingar som körs också. Med andra ord, stämningen är på tipp topp. ( Radion är under det där stora bruna på pelaren).

Sen finns det då, två olika rum med två olika maskiner.
Eller nej, jag skrev fel. Det finns två rum med ca 4 maskiner i vardera, men det är bara en maskin i vardera rum som ska användas.
Jag har det bullriga stora rummet där det är ensamt och en Maldi stå och pumpar (en MS, ye, sök på google vad det är..) Carlo sitter däremot i det roliga rummet.
Kärleksrummet.
Ett litet rum med en annan exjobbare ifrån Tyskland, yes det är en tjej.

Men han har däremot en jobbigare maskin som heter Beckman. Beckman gillar nog inte Carlo, jag tror han tycker att Carlo kör för hårt på honom.. Hmm.. bör jag fortsätta där?

Min maskin däremot heter HP. En jättefin HELLWETTE PACKAD maskin.

Nej, den funkar inte heller så där jättebra.
Eller, den funkar bra, men kapillären och allt annat är helt cp.

Det roliga med exjobbet är väl just friheten.
Att stå och blanda och ha för sig hur man vill. Men det finns också en nackdel, det är skitsvårt om man inte kan det.
Teorin bakom är helt cpsvår, jag läser den "Capillary Electrophoresis-bibel" typ 100 ggr om men det känns inte som jag kommer vidare.

Ja, som du säkert har lista ut vid det här laget så är det kapillär elektrofores jag sysslar med.

Syftet med mitt exjobb är att med hjälp av den tekniken utveckla en seperationsmetod för att separera proteiner som klumpar ihop sig i hjärnan vid Alzheimers sjukom.

SÅ ÄRE!

Förklara inte hur.
Det bara är så här just nu.

Är inne i den såkallade förvirringsfasen.

Min dag igår var kanske den bästa dagen utav totalt de 5 dagarna jag har varit på labbet nu.

Jag fick grymt fina toppar. På bilden ovan så kan ni se vad det är jag sittrar in i varje dag, mellan 9-18.

Kul va?

Det är kul.

Det är de som är de värsta.

Ibland.

När det är bra musik och topparna blir fina. Jag brukar dra på musiken i rummet skithögt för att slippa höra MALDIN surra.

Johan kommer då in och skriker: SHIIIT VILKET DRAG DET ÄR HÄR INNE. VÄRSTA NOSTALGITRIPPEN! WOW!

Så går han ut.

Det var det närmsta mänskliga sociala kontakten jag hade den dagen förrän kanske någon timme efteråt. Ja, jag blir rätt uttråkad mellan 14 min körningarna. Därför kan du här till höger skåda hut kul jag har emellan.

96 % Etanol och gummivante, helgen är räddad.