Efter något gott kommer nå surt.

Jag är så glad att jag klarade tentan.
Jag är superglad.
Oförskämt glad, kan man vara det?
Då är jag det. :-]

Kan det blir bättre att tentan man fruktade som mest gick kanske
mest smidigast? Jag vet inte, kanske.
Men det har varit några hemska dagar av väntan på resultatet.
Vaknade imorse kl 06.00 och tänkte bara: NU idag måste hon ha rättat tentan.

--
Medan jag sitter här och på något sätt fortfarande befinner mig i ett glädjerus
sitter jag fortfarande här och skriver på examensarbete.
Det är svårt att tro att det här är det sista jag skriver, men det är också svårt
att förstå hur svårt och motigt det känns att skriva det.

Det går väldigt segt ja.
Jag tror att jag skrev 3 meningar på 2 dagar.
Ikväll har jag iallafall hunnit med att skriva lite mer, jag har fått ihop cirka en sida faktiskt.
Men jag vet inte riktigt om jag är nöjd över det, vi får se.
Det viktigaste är att få in rapporten i tid iallafall.

Jag låter Winnerbäck hjälpa mig just precis nu.
Han sjunger om att jag ska ta mina minnen och försvinna ur hans liv.
Jag förstår inte vad han menar?

Det har börja ljusna ute, det känns precis som de där sommarnätterna på gymnasiet. Efter man hade varit inne i stan och testat att komma in på alla uteställen, men alla försök blev misslyckade och man istället valde att sätta i en park.. När tröttheten smög på så valde man att åka hem. Istället för att gå och lägga sig, så satte med sig vid datorn och skrev med Martin och Erik.

Löste världsproblem kl 4 på morgonen, kan man göra det undrar du?
Det kunde vi.
Vi pratade i timmar, och alla saker man lovade då är helt bortglömda.
Det känns som den tiden är förbi för så länge sedan.
Vad hände?
Växte vi upp?
Vart tog ni vägen?
Eller, Erik har jag full koll på, men Martin vart försvann du?



**

Jag saknar Jimmy.
Igen.
Nu.
Kom hit.

Jag saknar också att göra mig fin. Klä upp mig, föna håret etc.
Det får bli på midsommar.
Men jag saknar också mig.
Den där glada tjejen som jävlas och skojar och jaa.. bara är Hanna.

För det är något med den där Hanna.
Det är inte heller vad som helst,
det är något speciellt.