När inte någon finns i närheten faktiskt. Varför känner man sig så ensam fast man har mycket folk omkring sig? Det stod i Metro imorse att det berodde på något psykist, att man har dåliga tankar om sig själv. Men att försöka att tänka positivt så ska sådant kunna övergå till lyckliga tankar och ett välbefinnande.
Kanske är det så? Vad vet jag? Vill jag veta det?
Allt är väl likadant... Like a rolling stone.
Men ok. Jag ska försöka att tänka att Sandy är här och att hon bara inte vill prata med mig i telefon utan skickar sms engång om dagen. För hon kanske är kidnappad och får bara skicka ett sms om dagen och den hon har valt är mig. Så jag borde känna mig otroligt hedrad.
Låt mig nu känna efter.....
Ja jävlar. De kanske stämmer det där, positiva tankar då kanske man kommer längre.
Idag har jag kommit på en grym affärsidé. Som jag sålde vidare till Carlo och hans kurs. - HA HA!
Oj nu ringer telefonen. Nu går den varm minsann.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar