Är det inte konstigt hur allting bara sker?
I år är det 6 år sedan jag tog studenten. Det börjar bli ett tag sedan.
Och jag ska säga dig, jag kunde aldrig tro att jag skulle sitta här,
med en högskoleutbildning inom kemi som jag skulle påbörja i Karlstad för att sedan avsluta i Stockholm. För att sedan återträffa min fusk-nolla på den arbetsplats jag befinner mig på just nu.
Samtidigt som de känns som jag har åstakommit så mycket så känner jag också att jag är
så otroligt flyktig. Flyktig på ett sätt som de känns som att jag inte riktigt har hittat hem.
Hittat hem, i som att jag har gjort "rätta val".
Men man behöver ju faktiskt inte hitta rätt i alla lägen, utan man kan ju liksom finna sig bekväm i vissa och helt fantastiskt rätt i andra. Jag befinner mig bekväm i många val som jag har gjort, men jag har inte hittat outstandig-valet ännu. Det lär jag nog inte heller finna förrän om, ja. Vad vet jag. Kanske kommer de tidigare än vad jag tror. Kanske kommer det imorgon, eller om 2 år? Men jag vill iallafall hitta det. Någon gång.
---
Jag hittade ordet igen Nils.
Det var ju bara någon natt,
men jag snubblar så lätt
över kärlekströsklar.
- Aj som fan.
Varför gör fallet alltid så ont?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar